Bakgrund
Anton är en ung man på 19 somrar, som är uppväxt på den lilla plätten ute i vattnet, Gotland. Håller på med musik varje dag, och är då inriktad på sång och gitarr. Lyssnar och spelar till allt mellan himmel och jord. Skriver lite egen musik, men ägnar sig mestadels åt covers. Har för tillfället inget band, men det dröjer nog inte länge.

Namn: Anton Johansson
Född: 1990
Bor: Gotland, Visby
Civilstatus: Singel
Sysselsättning: Läser upp behörigheter på Komvux.
Intressen: Musik och umgås med vänner.
Myspace: Theantonjohansson
Youtube: Theantonjohansson

När började ditt intresse för musiken?
Jag har alltid gillat musik, eller iaf så länge jag kan minnas. Jag brukade sitta och titta på MTV och ZTV hela dagarna under min uppväxt. Men mitt verkliga intresse kom i 2:an på gymnasiet. Jag höll då på med ”Ensemble” på ”Elevensval”. Det var där jag lärde mig spela gitarr, även spela med andra och efter det har jag fortsatt med sånglektioner och förbättrat mitt gitarrspelande.

Hur många låtar har du skrivit?
Jag har inte skrivit några hela låtar, än iallafall. Men jag har några stycken som är på gång, så snart lär väl någon bli klar!

Vad handlar dina låtar mestadels om?
Det jag skriver om är ganska ofta om mina tankar och känslor. Försöker även skriva låtar ur andra perspektiv, än mitt eget.

Vad gör du när du inte håller på med musik?
Just nu är det mycket plugg, så jag har inte tid med att vara med mina vänner så mycket som jag önskar. Så det blir mest att man sitter vid datorn, som en riktig datanörd.

Har du några favoritartister?
Självklart har jag det. Jag gillar Thrice, Crossfade, Anberlin, Avenged Sevenfold, In Flames, Red Hot Chili Peppers m.m. Listan kan göras lång!

Vad gör du om 5 år?
Det undrar jag med. Nej men det beror sig på om jag kommer in på någon musikhögskola eller om jag kommer in på polishögskolan. Så antingen blir jag polis eller musiker. Eller varför inte kombinera de båda? Sjungande polis.

Artist:
Salem Al Fakir
Album:
Astronaut
År:
2009
Genre:
Blandat
Pris:
99 kr

När Salem Al Fakir släppte albumet ”This Is Who I Am” vann han hela fyra grammis och blev årets nykomling, nu är han tillbaka igen med albumet ”Astronaut” och vi kan vänta oss fler priser. Salem Al Fakir har blivit otroligt kritikerrosad men trots allt är han lite utav en doldis, det går dock inte att ta miste om att han har en rejält stor fanbase. Astronaut är årets finaste platta, men vad kan man förvänta sig utav ett geni?

Cold Shower
En låt man kan ha på i bakgrunden och bara njuta till. Lugn och fin.
4 out of 5 stars

Astronaut
Man kan förstå varför de valde att namnge albumet efter den här låten, helt klart genialisk.
5 out of 5 stars

Now’s The Time
En något mer rockig låt med skön känsla.
3.5 out of 5 stars

It’s Only You (Part II)
En fortsättning på ”It’s Only You” från första albumet ”This Is Who I Am” vilka knappt går att jämföra med varandra.
4 out of 5 stars

Roxy
Det går inte förneka att Salem Al Fakir är ett musikaliskt geni efter att ha hört den här otroligt underbara låten som lär ge även den suraste minen ett leende
5 out of 5 stars

Bluest Eyes
Inga direkta överraskningar innehåller låten men trots allt fin och harmonisk.
3 out of 5 stars

Twelve Fingers
Till en början fick låten mig att föra tankarna till Abba lustigt nog men ändrade snabbt riktning, en låt med lite ös i.
4 out of 5 stars

Purple Lady
Lugn låt som man säkerligen kan somna till då den tyvärr inte erbjuder något extra.
3.5 out of 5 stars

Mirror
Ännu ett mästerverk som hamnar rakt bland favoriterna på den här plattan.
4.5 out of 5 stars

One Of The Others
Skön låt med härligt sound, Salem visar verkligen vad han går för.
5 out of 5 stars

Black Sun Black Moon (Demo)
Trevlig låt men man förväntar sig nästan något mer, trots allt väldigt fin.
3.5 out of 5 stars

Slutbetyg
Man kan förstå varför Salem Al Fakir har blivit så kritikerrosad som han trots allt har blivit efter att ha lyssnat igenom den här otroligt välarbetade skivan. Ser man till Salem själv är det även ett stort plus att han bemästrar fler än ett instrument och samtidigt sjunger fint. Har sagt det förr och jag säger det igen, Salem Al Fakir är genialisk.
4.09 out of 5 stars

Den 25 juni satt jag som vanligt vid datorn och skulle just precis gå och lägga mig då jag snabbt kollade in Aftonbladet för att se om något nytt hade hänt. Nyheten som träffade mig kändes overklig och det var svårt att avgöra om det kunde vara sant eller inte, men allt tydde på att Michael Jackson verkligen var död. Jag gick och lade mig i vetskap om att det här kommer bli säkerligen årets händelse och att media kommer rapportera i flera veckor om nya saker relaterat till Michael Jackson.

På morgonen märktes det verkligen att Michael Jackson var på allas läppar då det inte gick att undvika att nyheten gång på gång skulle rapporteras från alla möjliga håll.  Nästan varje timme dök det upp något nytt om vad som hade hänt och rätt snart märkte man att väldigt många av nyheterna inte alls vara några nyheter utan endast där för att locka fler läsare, vilket är normalt för pressen.

Den 7 juli satt jag bänkad framför tv-apparaten för att se begravningsceremonin som antagligen skulle bli den mest spektakulära begravningsceremonin någonsin. Från 17:00 till runt 01:00 satt jag och kollade på TV4+ och TV4 som hade valt att sända Michael Jackson hela kvällen. Ceremonin var fin, men jag tror att många mer likt mig förväntade sig något mer.

Symboliken med strålkastarljuset på en tom mikrofon var riktigt fint enligt mig, och många blev väldigt rörda av Michael Jacksons dotter Paris tal som var kort men otroligt känslosamt. Att själva begravningsceremonin sändes live på TV världen över var i sig en världssensation och jag stannade många gånger upp för att tänka på hur stort det här egentligen är.

För några år sedan funderade jag över hur det skulle gå när Michael Jackson till slut dör, nu har jag fått svar på det och det gick trots allt väldigt lugnt till. Hade det här hänt i början utav 90-talet kunde vi ha förväntat oss kaos. Michael Jackson kommer trots allt aldrig gå ur tiden då hans musik kommer leva kvar i evigheten.

Läs vidare:
Aftonbladet (1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16)
SvD (1, 2, 3, 4, 5, 6)
Dn (1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12)

När vi senast fick se honom under en presskonferens gällande konserterna som skulle komma kunde man se att inget stod rätt till med honom, antagligen var han rejält neddrogad med mediciner eller liknande. Nej jag är chockad just nu men ändå inte.

Läs vidare:
DN (1)
Aftonbladet (1)
SvD (1)

Titel: The Devil And Daniel Johnston
Originaltitel: The Devil And Daniel Johnston
År: 2005
Språk: Engelska
Regi: Jeff Feuerzeig
Kategori: Dokumentär
Skådespelare: Daniel Johnston
Betyg: 4 out of 5 stars

Inledning:
Daniel Johnston är en person som väldigt få vet om, men i de kretsarna som känner till honom är han ett geni. Hans omslag till kassetten ”Hi, How Are You” gjorde honom riktigt känd då sångaren i Nirvana Kurt Cobain bar den på olika tillställningar, Daniel som då var inspärrad på mentalsjukhus visste inte ens om vilka Nirvana var men blev sedan erbjuden ett skivkontrakt på ett stort skivbolag. Han har bland annat även spelat här i Sverige där det är tydligt i filmen att publiken kan hans texter utantill. Vi får följa honom från det tidiga 80-talet till början utav 2000 talet i den här spännande och något sjuka dokumentär.

Min kommentar:
När man ser den här filmen blir man nästan lite skeptisk ibland även fast man vet att allt verkligen är sant, men Daniel Johnston har levt ett väldigt lustigt liv och han har hittat på både dåliga och bra saker. Vid ett tillfälle då han kände sig jagad utav Satan fick han en gammal dam att hoppa ut genom ett fönster från andra våningen vilket resulterade i att Daniel hamnade på mentalsjukhus då han i intervjuerna då han skyllde på demoner.

Efter en utav hans mest hyllade framträdanden flög han och hans far hem i ett litet plan som hans far styrde. Väl uppe i skyn fick Daniel för sig att han var Casper det vänliga spöket och stängde sedan av motorn på planet och slängde ut nycklarna genom fönstret, efter en viss tomult kraschade de i en skog och överlevde båda två men Daniel blev då inspärrad på mentalsjukhus igen.

Den här dokumentären är väldigt gripande och jag kan fortfarande inte förstå att den är sann för den känns så overklig, men det är nog just därför som Daniel har blivit så stor i vissa kretsar. Efter att ha sett dokumentären lyckades jag hitta hans låtar på Spotify som jag spelade om och om igen, de var faktiskt riktigt bra och välskrivna. Daniel hade antagligen lyckats nå en bredare publik om han inte hade haft de problem som han har, men hade han inte haft problem som han har hade han nog antagligen inte kunnat bli så stor som han redan är.

Motivering till betyget:
Jag gillade verkligen den här dokumentären och jag önskar verkligen att fler ser den och börjar leta reda på mer information om den här väldigt konstiga mannen som så många betraktar som ett musikaliskt geni. Jag som är ett tidigare Nirvana freak kände sedan tidigare till honom men hade aldrig riktigt lyssnat på honom, det var utav en ren slump att jag fick för mig att kolla på dokumentären om honom då en annan person tipsade om den.

Se filmen:
v.youku.com

Läs vidare:
Imdb Wikipedia

Såhär fungerar det, man får två poäng för varje rätt placerad låt och ett poäng om låten är med men inte på rätt plats. Här nedan ser ni min lista.

1. Norge (1)
2. Ukraina (12)
3. Turkiet (4)
4. Rumänien (19)
5. Azerbajdzjan (3)

Med andra ord fick jag fyra poäng den här gången, det som jag dock tyckte var mest lustigt var att England kom rätt långt upp på listan med tanke deras tidigare år av bottenplaceringar till följd av Irak-kriget. Även fast jag var helt säker på Norge måste jag faktiskt säga att det inte var min favoritlåt, men den stod ut.

Hur gick det för er i år, hur många poäng fick ni och hur såg eran lista ut?

Läs vidare:
Aftonbladet (1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8)
SvD (1, 2, 3)
DN (1, 2, 3, 4, 5)

Hur ska fansen stötta Tokio Hotel i den här svåra tiden? De ska självklart mobiliserar sig och ladda hem deras låt ”By your side” på I-tunes och göra den till den mest nedladdade låten, ja för det lär ju inte fixa fler fans. När det för övrigt gäller Tokio Hotel förstår jag faktiskt inte varför de har blivit ett sådant stort band, och sedan har vi ju sångaren som jag först trodde var en tjej men det var tydligen en kille. Inom några år eller så förutspår jag att Bill Kaulitz kommer att komma ut som homosexuell och alla kvinnliga fans kommer bli chockade, men inte resten utav världen.

Rätt komiskt ibland att kolla på Freddie Mercury och alla hans shower, kunde verkligen ingen förstå att han var homosexuell? Folk blev lika chockade då Rob Halford kom ut.

Missuppfatta mig verkligen inte nu, jag har absolut inget emot homosexuella och jag har absolut inget emot varken Freddie Mercury eller Rob Halford däremot tycker jag att det är komiskt då det är så uppenbart vilket det egentligen är nu med Bill Kaulitz även fast han gång på gång har förnekat ”anklagelserna”.

Hoppas jag inte blir lönnmördad idag utav någon inbiten Tokio Hotel fan för det har jag inte tid med, jag ska ju tvätta fönster. Jag tar emot era klagomål nu.

Läs vidare:
Aftonbladet (1)

Mitt första test

Första testet gick ut på att slänga upp min idé så snabbt som möjligt utan mycket jobb bakom vilket man verkligen kan se om man jämför med de andra testen. Jag valde en utav mina favoritbilder som bakgrund, en bild jag faktiskt själv har tagit. Texten arbetade jag nog minst på, själva fonterna tog jag helt slumpmässigt.

Mitt andra test

Nu när jag hade min idé om hur det skulle vara utformat kunde jag börja jobba med texten lite mer, jag valde även ett namn på den här påhittade skivan som fick bli ”Not for real”. Efter att ha testat olika placeringar på texten valde jag dock att ha dem på samma ställe som jag tänkte från början. När jag kände mig nöjd skrev jag ut och testade att ha bilden i ett cd-fodral. Det blev riktigt snyggt men storleken var inte rätt för fem öre.

Mitt tredje test

TB Flapjacks har tidigare skickat sina demoskivor till mig i plastfickor och det innebar att jag endast behövde göra två sidor till det här projektet. Jag letade upp en passande bild på bandet och körde samma effekter på den som jag hade gjort med bilden på framsidan. När jag testade att skriva ut den här bilden blev jag dock lite ledsen, cd-skivor och plastfickor har inte samma storlek vilket gjorde att plastfickan i stort sett slukade min bild och lämnade irriterande utrymme.

Trots att det inte verkar gå som jag vill är jag riktigt nöjd med den här bilden och jag är villig att låta bandet använda den till deras skiva om de nu ska släppa någon snart. Enda problemet som jag kan se det just nu är att bandet är smått oseriösa i sin stil vilket kanske inte passar sig med ett sådant här omslag, men det är helt upp till bandet.

Vad tycker ni och vad skulle jag kunna göra bättre?

Om ni för övrigt är en artist som vill ha hjälp med ett sådant här omslag får ni gärna kontakta mig, kanske att jag kan hjälpa er. Det här projektet var riktigt roligt och jag kan förvänta mig att jag gör fler projekt inom kort.