Nu får det vara nog angående Susan Boyle
Idag vek jag mig för trycket och jag kollade in Susan Boyles framträdande i talangshowen ”Britain’s got talent” som har blivit en utav de mest omtalade nyheterna i media på senaste tiden. Jag såg framträdandet och rös en aning men jag förstår fortfarande inte hela uppståndelsen över henne, hon är duktigt det nekar jag inte och hon är faktiskt riktigt duktig men någonstans borde gränsen gå över skrivna artiklar om den här nästan okända personen.
Nästan varje dag spottar Aftonbladet ur sig en ny artikel gällande Susan Boyle och det verkar inte som att de kommer att ge sig på ett bra tag, tydligen är hon ett så stort fenomen att folk bara vill läsa mer mer och mer men jag är inte den personen. På inget sätt försöker jag påstå att hon inte är bra på vad hon gör, nej utan jag tycker helt enkelt att det finns andra saker att skriva om. Jag har allt mer börjat tröttna på dessa skriverier och har istället valt att gå över till DN där det faktiskt inte har skrivits något om Susan vad jag kan se.
En eller två artiklar är helt ok, men efter hela tolv artiklar om henne på Aftonbladet tappade jag räkningen och jag antar att det finns en hel del till. Som med alla såpor blir det bara sämre och sämre artiklar för varje gång, jag uppmanar er till att inte uppmuntra sådant här för man vet aldrig vart det kan sluta. Hur skulle det se ut om Susan hamnar på löpsedeln för att hon har tappat rösten, medan 10.000 döda i Kabul endast blir en notis.
Läs vidare:
Aftonbladet (1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12)
Expressen (1, 2)
SvD (1, 2)
Youtube (1)
Etiketter:Aftonbladet, Media, Susan Boyle
Precis som dig, föll jag för trycket. Jag gjorde det först idag, efter att de här följetongen har gått flera dagar redan, men jag är helt tagen! Inte i första hand för själva framförandet, som är fantastiskt, precis som du skriver, men jag är helt tagen av att hon lyckades öppna upp för alla mina fördomar på en och samma gång med sin uppenbarelse, innan hon ens öppnat munnen. Sedan blev jag helt tagen på sängen när hon väl öppnade munnen. Jag är tacksam över att Susan Boyle kom och smällde mig och mina fördomar på fingrarna. För mig är fenomenet inte i första hand Susans fantastiska röst, utan helt enkelt för att hon tog mig helt på sängkanten och jag har fortfarande inte lyckas smälta det!
Susan Boyle håller mig kvar vid datrn, jag spelar upp hennes framträdande gång på gång…fantastiskt! Det finns en motsvarighet inom litteraturen; Från Arbrå i Hälsingland har en fantastisk deckarförfattare fötts…fråga efter Torleif Wikströms ”KLUBBEN”!