Nu har det dykt upp ännu en artikel om att ha en gran i lungan, men nu är det 55 åriga Ingegerd som berättar om när hon hade en grankvist i lungan (länk). Hon påstår att som femåring råkade hon svälja en grankvist, hon fick svårt att andas och blev blå i ansiktet men allt gick över med lite knäckebröd(!).

Det slutar inte där utan Ingegerd går omkring med grankvisten i lungan i över 10 år(!). När de slutligen får ut grankvisten är den fortfarande grön(!). Jag vet inte vad jag ska tro längre men som jag kan förstå det borde det vara otroligt svårt att få en grankvist i fel strupe så att den hamnar i lungan. Ingegerd borde ha hostat konstant i 10 år utan stopp och ja antagligen borde hon varit död efter sådan lång tid. Om det här verkligen är sant borde hon få någon slags medalj eller liknande för det borde göra väldigt ont att dras med en grankvist i lungan.

Bara för att det hände för länge sedan och att det är dokumenterat så behöver det inte innebära att det är sant. Jag personligen är väldigt skeptisk till de här artiklarna, men det kan hända att jag blir motbevisad men jag anser ändå att bevisbördan ligger på de som antingen publicerar sådana här artiklar eller de som påstår sig ha varit med om sådana där lustiga incidenter. Kom gärna med era egna kommentarer.

Läs vidare:
Aftonbladet – ”Cancer” var gran i lungan

Något senare:
Nu har jag hittat en läkarartikel som handlar om ett annat fall av en svald grankvist som höll på att sluta med döden. Tydligen är det inte behagligt att svälja en grankvist och ännu mindre att gå omkring med den i lungan (länk).