Den senaste tiden har jag skrivit en hel del blogginlägg må jag säga och förhoppningsvis kommer jag kunna fortsätta med det i framtiden också. Nu den här helgen har det dock inte skrivits något alls då det har varit fullt upp med annat som Halloween-fest och barnpassning.

Vet inte vad den här veckan kommer ha att erbjuda men då vi nyligen fick in en sprillans ny fritös i lägenheten igår lär det bli friterat, har hört att friterad snickers ska vara en hit. Ska bättra mig på skrivfronten, lovar er det.

Under större delen utav morgonen har bloggen varit nere pga databasproblem enligt One. Jag är självklart måttligt road över detta. Hoppas det löser sig under dagen annars blir jag galen.

Ni som läser min blogg nästan dagligen vet om att jag precis har flyttat från Motala till Trollhättan och i båda städerna verkar det finnas jobbiga grannar. I Motala har jag bott i hela mitt liv, har haft en hel del lustiga grannar som t.ex. en äldre polsk tant som kastade rotfrukter på folk genom sitt fönster och högg sönder en dörr med en yxa för att hon tyckte att grannen över henne var för ljudlig.

Den tanten hade självklart problem och det var synd om henne, efter ett tag kom polisen och tog hand om henne och jag såg henne aldrig mer. Efter henne tog det många år innan jag fick någon ny granne som var lite tokig, för ett år sedan flyttade jag till en ny lägenhet och helt plötsligt blev jag både granne och “kompis” med en mytoman-psykopat.

Varje gång jag råkade ut för den här mannen pratade han om hur många han hade dödat och vilka han ville “undanröja”. Han hade förövrigt även kontakt med den ryska maffian och hade inget hjärta för “kriminella har inget hjärta”, hjärtat hade han givit bort till en liten pojke. Den här personen, tro det eller ej, hade både fru och barn. Något han också pratade om väldigt ofta var hur många tjejer han hade haft samtidigt som han hade varit gift och att hans fru hade varit otrogen mot honom en gång. Personen som hon hade varit otrogen med låg ju självklart på botten utav ett hav.

Jag är ingen expert direkt men jag såg verkligen ingenting i honom som skulle kunna locka någon som helst att hoppa i säng med honom, han var inte vidare värst trevlig och såg allmänt äcklig ut. Värst utav allt är att han tydligen håller på att utbilda sig till att bli sjuksköterska för att man “tjänar ruskigt mycket pengar”. Han sade åt mig att “Läkare ska man bli, känner en som tjänar 50 000 kr i veckan”. Det var bara att nicka och hålla med allt han hade att komma med för man visste aldrig riktigt var man hade honom.

Nu slipper jag dock honom men redan har jag fått en ny intressant granne som finner det roligt att klaga i det dolda på folk. Vad jag vet brukar man som standard ha att man inte får väsnas efter klockan 21:00, men i de här husen gäller 22:00. För henne ska det tydligen vara tyst efter 19:00. Kommer antagligen få en del material att skriva om i framtiden genom henne, just nu låter jag det mesta vara osagt då jag inte riktigt har greppat henne än.

Har ni haft några jobbiga grannar som ni vill dela med er utav?

Enda sedan jag skrev mitt inlägg om Payday: The Heist har jag nästan varit besatt utav spelet, jag har legat vaken om nätterna och tänkt ut olika strategier och planer för att utföra det perfekta uppdraget. Det är absolut inte många spel som får mig att bli så här besatt, senast var det nog Minecraft som fick mig att se allt i block.

Jag ser fram emot att lana med Annas broder och spela det här spelet om och om igen, för det går verkligen att spela samma uppdrag flera gånger om (fråga bara min flickvän som tror att det bara finns ett uppdrag). Väntar spänt på vad för material som Overkill Software ska släppa snart till spelet, jag lär vara en utav de första som köper det vad det än är.

Tack för mig, det var skönt att lätta på bröstet en aning.

Igår var nästan hela Annas familj och jag hos Annas mormor för att kolla på “Så mycket bättre”, ett himla kackel var det och svårt att höra vad som sades på teven men ändå trevligt. Efteråt begav vi oss hemåt till fots vilket hundarna verkar ha uppskattat.

Idag tar vi det lugnt, Anna pluggar och jag sitter för ovanlighetens skull vid datorn och degar. Kanske att det bjuds på god pizza idag, om inte Anna ändrar sig vill säga.

Av någon anledning har jag haft den här låten på hjärnan nu några dagar men glömt bort att lyssna på den. Får en att tänka tillbaka till gymnasiet när Eric Clapton spelades dagarna ut i ända, och när jag som liten parvel älskade att höra min far spela Tears In Heaven på gitarr då den fick mig att bli så lugn.

Genialiska låtar berör och den här anser jag är ett mästerverk och väl utförd.